Evasaralinnea blogg EvaSaraLinnea.se - Oron...

Oron...

Jag tror att alla någonsin är rädda eller oroliga under sin graviditet. Framförallt om det är ens första graviditet och man inte vet hur allt ska kännas eller hur allt ska vara! Nu finns det heller inget facit till en graviditet men att ha en viss erfarenhet till barn, graviditeter och förlossningar sen tidigare tror jag underlättar en del.
 
När vi fick beskedet att vi väntade barn var både jag och J oroliga över hur framtiden skulle se ut, hur det skulle bli med jobb, lägenhet och hur vi skulle få ihop det rent praktiskt! 
Även fast jag mentalt var redo för tillökningen så var jag också livrädd på grund av detta! Det är ett stort steg att skaffa barn när man är i vår ålder.. jag 21 och J 25!
 
Under nästan hela min graviditet oroade jag mig över något. Inte bara över jobb och framtid men även oro över det lilla liv som växte innut i mig! 
Tidigt under graviditeten mådde jag dåligt som f'n under en lång tid...inte bara fysiskt utan psykiskt också. 
Jag tyckte det var svårt att inte få veta vad som hände i min kropp mer än att det växte en liten bebis innuti mig.
 
Alla symptom man får är ju något helt nytt och annorlunda än vanligtvis. Värst tyckte jag var alla hormoner som spelade sitt spratt... 
Jag är vanligtvis ingen människa som stor-tjuter över att bli skrämmd, bölar till en romantisk film eller blir skit sur för en skitbagatell... Nu skrattar både J och jag (plus alla andra) åt det men undertiden var det enormt skrämmande.
 
Den oro som har lämnat sina spår än idag är oron över att inte veta!
Först att inte veta orsaken till all smärta under graviditeten sen att inte veta vad som skulle hända, sen inte veta hur detta kunde hända, och nu att inte veta varför....
Ingen kan svara på det heller...