Evasaralinnea blogg EvaSaraLinnea.se - Läget är inte bra...

Läget är inte bra...

I graviditetsvecka 26, måndagen den 16 december protesterade vår dotter väldigt i min mage. Jag fick otroligt ont och drog mig för att söka till akuten då jag fick som svar sist att det bara var "växtvärk".
Men smärtan övertog alla kännslor så tillsist ringde vi till förlossningen i Helsingborg. 
Mycket riktigt ville dom att jag skulle komma in så de fick kontrollera vad dom trodde var sammandragningar. 
Vi kom dit ganska snabbt och jag blev direkt kopplad till ett CTG för att mäta hjärtljudet på vår dotter.
Med oro, ångest och tårar i ögonen lyssnade vi på det pickande lilla ljudet från hennes hjärta. Till en början var det mysigt att höra det slå men ca var tionde minut hände det något... jag fick krampliknande smärtor i magen och hennes hjärtfrekvens sjönk alldeles för lågt och vi förstod att något inte stod rätt till...
Att ligga och lyssna på när vårt barns hjärta praktiskt taget slutade slå var 10e minut var inte en rolig upplevelse och det fanns inget jag kunde göra!
Efter ca 40 långa minuter kom barnmorskan in och kopplade loss mig och förklarade att de hade övervakat kurvan från en datorskärm i personalrummet och ville lägga in mig över natten för att bevaka mig och så en läkare kunde undersöka mig mer utförligt dagen efter (det var ganska sent och alla hade tydligen gått hem för dagen). 
Vi fick ett rum ganska snabbt och dom började ta urin- och blodprover samt kolla blodtrycket för att utesluta något akut. 
En timme fick vi vänta på provsvaren innan dom kom in och sa att vi kunde sova och att vi direkt på morgonen skulle få träffa läkaren.
 
Utan någon vidare sömn blev vi på tisdagen skickad till ett ultraljud för undersökning. Barnmorskan började mäta bebisen och kolla flödena i navelsträngen (allt under tystnad) och så småningom kallade hon in läkaren så han också kunde få titta. 
 
Hela vistelsen i Helsingborg var fruktansvärd. All denna tystnad och alla dessa frågor ingen kunde svara på...
Läkaren gjorde ett tappert försök till att förklara läget... Men med all oro och smått chockad som jag var uppfatta jag inte mycket av förklaringen... Förstod att det inte såg så bra ut och Vanja hade inte det bra i min mage...hon var väldigt liten, hade låg fostervatten nivå omkring sig och hennes flöde genom navelsträngen var tydligen inte bra heller... jaha men vad innebär detta då...
Utan någon bra förklaring till varför ville dom skicka mig till Lund då de har bättre resurser för "sånthär"...
 
*FÖR VADÅÅÅ??*
 
Något om eventuellt akut snitt diskuterades och innan vi blev ivägskickade fick jag en spruta som skulle hjälpa till att utväckla lungorna på V så hon skulle få större chans att överleva utanför magen. 
 
Med all denna oro begav vi oss så småningom ner mot Lund. Vi stannade till hemma i Landskrona på vägen för att hämta lite rena kläder och tandborstar för att kunna spendera några nätter i Lund. 
Under hela resan ner till Lund forsade trårarna ner från kinderna och tankarna snurrade mer än någonsin...
Vad skulle hända nu? 
 
 
 
#1 - Jessica (plastsvärmor)

Tårarna har svårt att hålla sig borta när jag läser bloggen. Det är tung läsning. Men samtidigt finns det så mycket styrka och kärlek mellan raderna. Vi tänker på Er varje dag och finns här, oavsett vad klockan är. Kram.

Svar: kan säga att det är inte lätt att skriva heller... tårarna rinner ner för kinderna så fort jag bara öppnar bloggen men efter jag har skrivit klart är det precis som att en stor börda har försvinnit! Det är så skönt att få skriva av sig och veta att så många läser bloggen och bryr sig om oss!
Linnea Manglind

#2 - Elin

Det är sorgligt att läsa men jag läser varenda inlägg, tycker du skriver jättebra och du är stark Linnea! Massa kramar <3

Svar: Tack Elin! Tycker det är roligt att skriva! Ännu roligare är det när man får respons av inläggen och alla fina hälsningar! Det ger mig styrka att faktisk fortsätta med bloggen!
Så småningom kommer det nog lite "gladare" inlägg så du är välkommen att läsa vidare ;) <3
Linnea Manglind