Evasaralinnea blogg EvaSaraLinnea.se - Första återbesöket

Första återbesöket

Första återbesöket var på fredagen den 20 december! När vi kom till Lund blev vi varmt omhändertagna av barnmorskan! Jag hade ju träffat dom ett par gånger redan så var väl igenkänd när jag klev in genom dörren! 
Istället för att behöva sitta och vänta i väntsalen tillsammans med alla andra gravida par fick vi ett eget litet rum innan dom kalla in oss till undersökningsrummet! 
De lilla rummet var mysigt inrett med jätte fina harmoniska tavlor, ett litet skrivbord och en fåtölj! Betydligt mycket trevligare än väntsalen med tomma väggar och trästolar! 
Där inne fick jag ligga med CTG en tid och samtidigt passade barnmorskan på att ta blodtrycket på mig då det varit något högt de senaste dagarna! 
Precis som förra gången var det skönt att höra det lilla pickande ljudet och få veta att hon fortfarande levde men också väldigt plågsamt när det inte var jämn kurva som visades på skärmen...
Efter det gjordes det en flödesmätning och ultraljud (precis som förra gången).
 
Barnmorskan vi träffade på UL var en energiknippe! Munnen gick i ett och jag ville bara få tyst på henne! Men hon var åtminstone generös att ge oss 2 bilder gratis! 
Efter detta var vi åter i det lilla harmoniska rummet och jag trodde vi skulle få träffa ytterligare en ny läkare...men till min lycka och förvåning var det samma som jag träffat tidigare och jag blev enormt glad över att slippa träffa fler okända människor! 
 
Han förklarade att situationen var oförändrad och att Vanja fortfarande inte hade det bra i min mage! Ända skillnaden var att V's hjärta slog mer jämnare slag! Han kunde inte säga varför men anade att det berodde på att jag var under stress sist och nu lugnat ner mig något! V blir väldigt påverkad av mitt humör och reagerar olika på olika sinnesställningar! 
Nytt återbesök bokades till måndagen veckan därpå, och vi åkte hem något lugnare! 
 
Hoppet reste sig väldigt mycket efter detta besöket! Både jag och J ändrade inställning till det hela! 
"Det kanske inte är så allvarligt längre" tänkte vi och fortsatte blicka framåt! 
Samtidigt så vill man inte hoppas för mycket! Vad som helst kan hända fortfarande....