Evasaralinnea blogg EvaSaraLinnea.se - Alla dessa undersökningar

Alla dessa undersökningar

Första sjukhusbesöket i Lund var heller ingen rolig upplevelse! Trots att alla människor man mötte var betydligt mycket trevligare än i Helsingborg så under tiden vi var där hatade jag dom allihopa... Nu i efterhand tackar jag dom för att dom fanns där för mig!
 
Efter den långa bilfärden av gråt och oro från Hbg så var vi framme i Lund på tisdagseftermiddagen. Vi skulle äntligen få ett besked om vad som händer vår lilla Vanja.
Läkaren hade pratat med dom i Hbg så hon hade någon form av uppfattning om hur situationen låg till! Detta var enormt skönt för då slapp jag förklara allt igen innan dom satte igång att undersöka mig.
Nya blodprover skulle tas, urinprov fick jag lämna igen och de kollade blodtrycket innan dom gjorde en bedömning av läget.
Läkaren vi fick träffa var jätte trevlig och väldigt noggran med att förklara så utförligt som möjligt av vad som hände. Hon ville göra ett ultraljud igen för att få en egen uppfattning av V's ställning. 
Denna gången låg vi inte under tystnad utan läkaren förklarade allt efterhand som hon flyttade ultraljudet på min mage. Hon förklarade iprincip samma som i Hbg men denna gången förstod jag faktiskt vad hon sa.
V hade lite fostervatten omkring sig vilket gjorde att hon hade svårt att röra på sig. Hennes hjärtljud var inte enligt normal kurva som det borde vara. Blodflödet genom navelsträngen var nogot tilltäppt och hon fick på så sätt inte tillräckligt med näring. Måtten av hjässa, mage, lårben osv visade att hon var väldigt tillväxthämmad. Hade vi inte vetat när jag hade sista mens kunde man tro att jag bara var i graviditetsvecka 20 (var i v 26+). 
När hon mätte V kunde hon även se att huvudet och bröstkorgen var nogot större än resten av kroppen. Då förstod hon att något inte var bra. Hon förklarade att när ett barn inte mår bra så transporteras blodet snabbare till hjärna och hjärta för att chansen att överleva ska bli större då dessa organ behöver mer näring än övriga i kroppen. 
Efter denna undersökningen fick vi ett rum och läkaren förklarade att dom ville jag skulle stanna kvar under observation över natten då jag hade något högt blodtryck så jag inte fick havandeskapsförgiftning. 
Jag frågade vad som skulle hända V men det kunde hon inte svara på nu. Hon sa däremot att det inte såg bra ut och att hon ville det skulle göras fler kontroller på mig dagen efter och att jag skulle få träffa en annan läkare så att dom kunde diskutera bästa utvägen för oss. 
 
Den natten sov jag nog inget alls. All oron och alla känslor tog över min kropp och jag hade väldigt svårt att slappna av. När jag väl kom till ro var det dags att kolla blodtrycket... suck! 
 
Morgonen efter skulle det göras Ytterligare några undersökningar innan vi skulle få ett besked... Kan vi bara inte få veta?
 
#1 - ellinor

Herregud så starka och duktiga ni är!

Svar: ja tillsammans är vi starka där av min tatuering i förra inlägget!
Linnea Manglind

#2 - Cattie

Det går inte att föreställa sig oron ni måste ha upplevt. Fruktansvärt och ens värsta mardröm..
Jag bara hoppas att ni tillsammans hittar styrka och att det lättar en liten mikrosekund, när du ventilerar här på bloggen. Ditt språk är vackert och berör verkligen Linnea. Kämpa på

Svar: Jo all denna ständiga oro sitter kvar i kroppen än idag! Det är väldigt skönt att skriva på bloggen...jobbigt för stunden men efteråt lättar det väldigt mycket!
Linnea Manglind

#3 - Persson & Jenny

Läser hela tiden vännen blir lite vilse på datum bara vi fick höra runt nyår det ofattbara som hänt på juldagen men hon blev er fina underbara ängel innan juldagen eller hur?

All kärlek till er

Svar: Den 23 december slutade hennes hjärta slå och 25 förlöste jag henne så juldagen blev hon en ängel! <3
Linnea Manglind

#4 - Persson & Jenny

Såg det nu Linnea

Tänker så på er & er fina underbara ängel så underbart namn dessutom Vänja <3

Vet inte riktigt vad man ska säga/ skriva men Persson o jag tänker på er hela tiden

Vi fick missfall innan Neo & Nicki så vet en svag aning om sjukvården o hur man mår etc men absolut inte i er situation kram o all värme till er

Svar: Du behöver inte säga något! Bara att veta att ni tänker på oss räcker!
Linnea Manglind

#5 - Ulrika

Hej, hittade din blogg på familjeliv. Ville bara skicka dig lite styrka. Jag kan inte skriva att jag vet hur det känns för det är ju såklart alltid individuellt, men jag förlorade min dotter Emma i vecka 21 den 12 juni i år så jag har varit där du är och förstår den smärtan du känner. Sju månader senare är det fortfarande mycket smärta och sorg, men man kan också glädjas åt saker och ha lite hopp. Ta hand om varandra och gör allt som känns bra för att bearbeta sorgen.
Styrkekram

Svar: Hej vad roligt att du hittade mig! Känns som att jag är ensam i världen med att behöva uppleva detta! Har du fått veta vad som hände din dotter? Det tycker jag är svårast just nu...att inte veta!
Linnea Manglind