Evasaralinnea blogg EvaSaraLinnea.se - Chockbeskedet

Chockbeskedet

Under Onsdagen den 19 december, när vi var i Lund gjordes det en massa undersökningar igen. Allt för att utesluta något akut läge och fokusera på det bästa för vår dotters framtid istället! Nytt för denna gången var att det gjordes en mer grundlig flödesmätning. Det är undefär samma sak som ett ultraljud med samma mekanism men man lyssnar på barnets hjärtljud och kollar flödet genom blodkärlen istället för att hålla på att mäta barnet. 
Det var en lång och plågsam undersökning fast än att det inte fysiskt gjorde ont! Att ligga och lyssna på mitt barns hjärtljud som inte slog jämna slag kan jag än idag tänka på! 
Läkaren vi träffade denna dagen var helt otroligt duktig! Han såg allt från vår synvinkel och förstod att vi var oroliga så han gjorde sitt bästa för att lugna ner oss och se till att vi hade det så bra som möjligt! Trots detta vill jag helst glömma denna fruktansvärda dagen.
Efter alla undersökningar var det nämligen dags för dommen... Läkaren försökte gå rakt på sak för att stilla vårt sinne innan han förklarade mer utförligt om Vanjas situation... 
Hur vi än skulle göra var det inte säkert att vi fick ett barn vid livet. Hon skulle troligvis inte överleva i magen då förhållandena inte var bra med fostervatten, flöde osv och ett snitt såhär tidigt i graviditeten kunde heller inte vara en garanti till att det skulle bli bättre. Sprutan jag fick i Helsingborg dagen innan skulle hjälpa till att utveckla V's organ så vi eventuellt kunde göra ett akut snitt fredagen den 27 december istället. Då borde hon åtminstonde klara sig med maksiners hjälp till en början.
Vi pratade en lång stund med läkaren den dagen vilket kändes väldigt skönt för vi fick en riktig inblick hur kritiskt läget var och hur dom närmaste dagarna skulle se ut. 
Återbesök bokades till fredagen och måndagen och vi diskuterade eventuellt snitt till den 27e. Sedan fick vi åka hem på permision. 
 
En sak läkaren sa innan vi åkte hem kommer jag sent att glömma: 
-Hoppet är det sista som överger oss! 
 
Dom orden har jag funderat mycket på. Inte bara då utan även nu i efterhand och jag tror på de till 100%
Hoppas gör vi hela tiden men det är inte alltid det blir som man vill...
 
Under torsdagen när vi fick vara hemma försökte vi hålla oss så starka som möjligt! Vi rådde om varandra och gjorde det bästa av situationen! Istället för att tänka på att vår dotter kanske skulle dö försökte vi tänka på att vi kanske får träffa henne några månader tidigare! Vi pratade om allt positivt och uteslöt det negativa i det hela för vårt eget bästa. 
Denna dagen kände jag mer sparkar och aktivitet än vanligt. Antagligen för att jag ansträngde mig mer till att känna efter om hon fortfarande levde. I vilket fall som så var det en underbar kännsla att få känna henne sparka och göra kullerbyttor. Varje gång jag satte min hand på magen var det precis som att hon satte sin på insidan och tryckte ut för att lugna ner mig. 
På nätterna sov jag inte så bra! Jag minns att jag vaknat mycket och varit orolig samt att jag drömt många konstiga men också många fina drömmar! 
Jag minns speciellt en dröm som jag ibland kan drömma idag... 
 
Jag drömmer att jag är ute och går, med mig har jag Vanja i en blå vagn med tjocka däck och en blomma på sidan. Vi går på en stig med träd vid sidan om. Vid slutet av den stigen kommer jag ut ur skogen utan vagn...
Sen vaknar jag med tårar i ögonen!
 
 
#1 - Elina P

Fina ni, all styrka och värme till er! <3
Du skriver så fint min vän..
Kramar om er.
/Elina

Svar: Tack Elina! Vad roligt att du tycker om att läsa min blogg! Följ gärna den :)
Linnea Manglind

#2 - Elin

Du skriver verkligen jätte fint! <3

Svar: Tack så mycket!
Linnea Manglind

#3 - Persson & Jenny

Åhhhhh älskade ni <3 skulle bara vilja ge er en stor varm kram!!!!

Svar: Tack det värmer!
Linnea Manglind

#4 - Annelie

Ni vandrar på Kärlekens stig ❤️❤️❤️

Svar: <3
Linnea Manglind

#5 - Zandra

Blir tårögd när jag läser det du skriver. Ni är otroligt starka både du och Jonas! <3

Svar: Blir tårögd av att skriva! Tillsammans är vi starka!
Linnea Manglind

#6 - Marica

Det här är så starkt!!
Jag beundrar ditt mod att skriva om din/er stora sorg, och du gör det på ett så vackert sätt!
Marica
ungdomsvän till Annelie

Svar: Känns ganska skönt att få skriva av sig kan jag säga! Tufft under tiden men lättar väldigt när jag är färdig! Och att få dela min historia med andra gör mig starkare!
Linnea Manglind